Jag har inga barn och vill inte heller ha några. Jag har inget emot barn, men vill bara inte ha några själv. Däremot har jag en katt, Timon, han är mitt barn, min bäbis och jag gör vad som helst för att han ska må bra, för han är en av dom finaste i mitt liv.
Igår tog vi beslutet att inte behålla Elvis, det var inget roligt beslut, vi har pratat länge om att skaffa hund och hade äntligen fastnat för en ras vi båda gillar, som dessutom är en alldeles underbar liten ras. MEN det funkade inte mellan Timon och Elvis, inte ens efter en vecka.
Dom sista dagarna har han trängt in Timon i ett hörn, skällt och morrat på honom, Timon blir helt apatisk och bara ”dör”. Helt omöjligt att ha dom i samma rum då Elvis flög på Timon så fort han såg honom. Min förhoppning var ju att Timon skulle säga ifrån, fräsa och lusa till vovven en gång så dom visste vart dom hade varann, men Timon är för snäll, inte ett pip har han sagt. Tanken var ju att dom skulle tycka om varann och ha sällskap av varann. Elvis hade ju inte heller mått bra av detta.
Att se sin bäbis lida såhär gör jag bara inte, det hjälper inte att ”vänta” och ”ge det tid”. Jag har levt med Timon i över 6 år, jag känner honom, han har verkligen mått dåligt, inte ätit/druckit, gått på låda, kelat eller nåt. Det är inte rätt! Pratade med Timons veterinär om detta, han sa att Timon är väldigt speciell, hade kanske fått ge detta 2-3 månader, INTE EN CHANS I HELVETET att jag utsätter Timon för detta så länge. Dom hade aldrig tyckt om varann. Katter är individer, precis som människan och jag tror inte alla går ihop, så är det bara.Vi har varit hundvakt tidigare, inga problem, men deras energier gick ihop.
Jag skaffade Timon i ett skede i mitt liv då jag inte mådde så bra, denna lilla tuss är mitt liv och jag älskar honom så in i. Ja, jag älskar min katt, konstigt tycker kanske vissa, men så är det. Han går före allt, hans hälsa och välmående är det som betyder mest, så därför känns inte detta beslut så jobbigt ändå. Har gråtit floder för Timons skull, inte kunnat äta, har gått ner 3 kg på en vecka. Så blir det när man älskar någon så mycket.
När vi vaknade i morse hade Timon ätit gått på sin låda och sovit på sin favoritplats i soffan, där han inte har legat på en vecka och han kom springande och spann så han vibrerade, han är jättekelig, han har saknat oss. Det känns så jäkla bra att han är tillbaka, har saknat honom så mycket. Nu blir det mys för hela slanten!
Tack snälla för alla fina kommentarer jag fått och uppmuntrande ord, det har varit behövligt att få höra ♥
Så Här Tycker Ni